Jag är fjorton och inlåst på toaletten.
Jag är fjorton och undrar varför alla
hatar mig, jag undrar vad jag gör för
fel. Jag vill dö. Jag är inlåst på toaletten
med ett rakblad i ena handen och en
karta av mammas insomningstabletter
i andra handen. Badkaret fylls långsamt
med kallvatten och jag gråter.
Jag är fjorton år och bor i ett samhälle
med 4000 invånare som alla hatar mig.
Det är söndag och vinter och jag har en
tjej som ligger på psyket för att hon hatar
livet.
Det är vinter och vi har ett par dagar tidigare
gått längs spåret och pratat om döden och
jag är fjorton år och min tjej har försökt
hoppa från bron och hennes mamma
ger mig skulden och jag tar skulden och min
mamma står utanför dörren och jag äter
sömntabletter och gråter och skakar och
vattnet rinner och mamma drar i dörren
när jag skär sönder min bröstkorg och
lägger mig i det iskalla vattnet. Jag är
fjorton år när mamma öppnar dörren
med en skruvmejsel och ser mig ligga
där i rödfärgat vatten med mitt
svartfärgade hår och mamma tittar på
mig och jag skäms och jag hatar mig själv
och mamma undrar vad hon gjort för fel
och jag kan inte säga att det inte är henne
det är fel på för vi pratar inte om känslor
i vår familj och jag behöver iallafall inte
gå till skolan. Och jag ligger hemma och
har en blå rullgardin som släpper in blått
ljus och jag ligger där en vecka och lyssnar
på KSMB, sexnolltvå. \"jag ligger hemma
i min säng en helt vanlig dag, runt om mig
finns tusentals mänskor, här finns bara jag.
Kroppen skriker efter sömn men hjärnan
säger nej, för jag tänker att jag aldrig mer
ska träffa nån som dig\"