Trasigt
Hennes uppsyn hade inte mycket kvar att bjuda och buteljen var ju tom.
Den kraftigt överviktige mannen reste sig mödosamt från schäslongen, torkade svetten från kinden, sedlar låg kvar på skänken, när han haltade ut ur rummet.
Han såg sig försiktigt om. Otryggheten i kvarteret kröp längs hans nacke. När som helst kunde allt brisera...
Vem var han? Egentligen... Arbetare. Ensam. En del av utanförskapet, som han så tankfullt, beskrev för sin terapeut.
Familjen hade han lämnat, för jobbets skull. Han körde på utlandet. När han kom hem en dag, bodde en annan man där, hemma. Han fortsatte köra! Trailern blev hans hem.
Kvinnan då? Vem är hon... ? Ja, de är ju fortfarande lagvigda. Han tittar till henne, med jämna mellanrum! Hon har ingen kvar, som ser efter henne.
Barnen är utflugna, och sedlarna ett bidrag till det liv, hon orkar med...
"DU D'NJÄVLATORSKBÖG, SKALL DÖ!!"
En smäll. Ett fall. Dödförklarades. Dödsorsak. Yttre trauma mot framloben. Hjärtinfarkt.
En sovande kvinna vaknar till en ännu mer ensam gryning ...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
queenia
Läst 293 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2013-11-28 00:36
|
Nästa text
Föregående queenia
Senast publicerade
°•?•° Tidlös °•?•° .Tårar Smekande värme tystnaden Inte ens spegeln får lov... Tänk om Änglaspår Ur Puppan Se alla |