Mina sinnen ligger i dina händer
du kan göra vad du vill.

Jag hör inte, ser inte, finns inte
om inte du finns till.

Orden jag fruktar är dina att fälla
som blytunga regnmoln om hösten.

Min hela existens börjar långsamt att skälva
när jag hör hur du darrar på rösten.

Jag droppar ned längs dina korslagda armar
följer varje fåra i din hy.

Jag droppar ned, och i sprickorna i golvet
blir jag en del av en borttappad vy.