Dräpta är tårar

totalt urholkade

ögonhålor.

Tanken, ej längre

livnär, orden så 

viktiga.


Tungan möter motstånd

i gommens torra

landskap.


Svalget sig vresigt

höjer, av klump så hård

nedsänks.


Andningen långsamt,

ohörbart, räknar in

sitt slut.


Lungorna häver sig

tungt, motståndet

ökar sakta.

Handen min sakta

trycker, blicken vacklar

i fasa.


Käken den fastnar på 

vid gavel, när sista 

luften går ur.