Natten kom
och någon gick
genom himlens skog

vandrade
under mörka valv
av rymdens sequior

och stegens rytm
var långsam
som pulsen hos en levande

när vilan
håller sin trygga hand
över kroppens åderflöden


Såg bara mörkret
och alla ljusen
i riktning uppåt

men ljudet
av knarrande stövlar
över frusna stigar

föll som snö
över hemmets by
mitt i världen

och kanske
var blosset väster
om Aftonstjärnan

en blinkning till den
som borde
sova