Revet slet upp midskepps i stormens ursinniga dån
Vi satt där på akterdäck liksom fastfrusna av skräck
Visste att hålla oss i kontakt med faran

En matros kom snubblande mot oss,fäktandes och fasligt rädd
Lifeboats-go to the lifeboats-now!
Livbåt
Lebensboot

Go-gå!!!!!!


En sjundevåg slog mot det gigantiska skrovet-skölje över alla däck utom vårt-men vi såg!
I vågdalens lugn låg räddningsvästar-livbåtar-desperat fäktande människor-

Vi höll oss fast-band fast oss med tågvirke-tittade på varandra och undrade om vi någonsin skulle få känna torra land och livet igen.


Skeppet bröts itu,vi såg hur förskeppet snabbt fylldes med vatten och sjönk -maskinerna och akterskeppets baktyngd räddade oss där vi nu hängde i vår livlina-fyrtio meter ovan vattenytan.

Du skrek utan att jag hörde vad-gav dig tecken att hålla kvar-du fattade.
Akterskeppet var nu som ett sjunkande flöte-vi befann oss i en före detta barservering med galler -låg där och såg hur vattenytan närmade sig!

Vid femton meter till vattenytan-låg vi i lä för den yrande vinden och kunde skrikande tala med varandra-vi skulle klara detta-få med oss en livboj och hoppa innan det var för sent.

Vi vaknade upp tillsammans-i en skreva mellan klippor ,vi levde såg vi-i varandras ögon!