Vid den tiden utfärdade statsminister Reinfeldt en förordning om att, ja kanske inte hela världen men i alla fall alla i Sverige skulle skattskrivas på ett nytt fiffigt sätt. Skattskrivningen skulle inbringa några miljarder ytterligare till statsfinanserna och skulle knappast märkas bland väljarna eftersom den nya skatten i huvudsak inte skulle tas ut bland hans kärnväljare. Som vanligt skulle arbetslösa, sjuka, gamla och s.k. resurssvaga stå för kalaset.
Det var den första skattskrivningen, på det sjunde året av kejsar Reinfeldts ståthållarskap. Det skulle tillgå så att alla skulle gå för att skattskriva sig, var och en till sin födelsestad. Och Bertil, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Bagarmossen i Stockholm och ända till sin födelsestad, Rinkeby för att skattskriva sig tillsammans med Ulla-Britt, sin trolovade som väntade sitt barn. Ulla-Britt hade varit ihop med Bertil i mer än två år. Bertil arbetade som byggjobbare, men hade på grund av säsongssvängningar och konkurrens från polska gästarbetare som jobbade svart, svårt att få det att gå ihop. Ulla-Britt jobbade extra med städning i en radhuslänga hemma i Bagarmossen. Det var där hon kom i lag med Simon, som flörtade ner henne i sänghalmen med hjälp av fagra ord om att de hade en kosmisk gemenskap som förtjänade att få sig uttryck i sammansmältande handlingar. Ulla-Britt sköts verkligen till månen och det tog nästan en månad av lycka innan hon kom ned på jorden genom att upptäcka att mensen uteblev. Eftersom sexlivet med Bertil inte var nåt att hurra över, och då de inte kommit till på nästan ett halvt år, var goda råd dyra.

Ulla-Britt tänkte så det knakade. Bertil var inte helt dum i huvudet och skulle inte köpa vilka bortförklaringar som helst. Men efter en kväll med tjejgänget där hon förklarade sin belägenhet, fick hon under rusets inverkan hjälp att kläcka fram en riktigt skaplig rövarhistoria. Bertil hade en enda idol här i livet och det var Michael Jackson. En kväll, när de lagt sig till rätta för nattsömnen tog Ulla-Britt mod till sig och puttade på Bertils axel.
- Bertil, är du vaken?
- Ja, nästan.
- Jag har en sak att berätta, en stor sak.
- Vadå?
- Du vet hur vi har sörjt att vi inte fått några barn…
- Jag vet, Gud ville inte att det skulle bli så.
- Men vi har blivit bönhörda, Bertil.
- Vadå?
Hon satte sig upp i sängen, drog upp täcket till hakan och såg på honom med fuktiga ögon.
- Gud hör bön, Bertil. För ett månvarv sedan hade jag en dröm. Jag lyftes upp i luften av ett moln, och blev liggande där medan ett stilla regn tvättade min kropp ren. Genom molnet steg så Michael Jackson ner, han såg ut precis som i videon till ”Bad”. Det rasslade om kedjan och det dröp pomada ur håret, medan hans ögon roterade i sina hålor. Men jag blev inte rädd alls.
- Men, hur…vilken dröm. Vad hände sen då?
- Han gjorde några såna där moon dance steg alldeles intill mig, och sen besteg han mig. Han frustade och kved, och kanske jag också lite grann, men naturligtvis bara för att jag var så överraskad. Och i molnet steg Gud fram och talade. Han hade kal hjässa, hade ring i ena örat, var knotig och gammal men hade en ganska snygg mörkgrå kostym från Dressman på sig.
- Menar du det? Handlar Gud på Dressman?
- Ja, men avbryt inte nu då. I alla fall, han började prata. Så här sa han. ”Ulla-Britt, du är en Herrens tjänare och har gudfruktigt tjänat mig i hela ditt liv. Din man är kanske inget ljushuvud, men han är en bra karl. Jag har nu låtit den helige ande befrukta dig, på det att här timat ett sällsamt möte där du som jungfru skall föda en frälsare till denna jord. Jag har planterat den helige andes frö genom den här oduglingens kropp, och han har för en gångs skull klarat av att på egen hand befrukta någon annan. Du är utvald Ulla-Britt. Gå hem till din make Bertil och kungör denna nyhet.”
Bertils mun var öppen, han bara stirrade på Ulla-Britt.
- Är det sant? Hur kunde det …
- Det är så sant som jag ligger här. Jag kände fröet direkt. Och sen har det växt. Det var ingen dröm. Fattar du Bertil? Vi har blivit bönhörda. Jag bär på en frälsare. Han ska en gång styra landet vi bor i och resten av världen.
- Det är ju fanimej inte klokt. Det är ju större än Zlatan. Tror du att den här också kommer att köpa ett skapligt hus till oss?
- Vem vet, vem vet. Kanske kan du äntligen skrota den där gamla Opeln?
- Det här är otroligt alltså. Vänta bara tills jag släpper den här bomben till lunchen 08.45 imorgon på bygget.
- Är du säker på att du ska det? Dom kanske inte tror på det?
- Jamen, vad fan, du bär ju på frälsaren själv. Fatta nu då, dom kommer att bli skit avis. Den natten lägrade sig lugnet hemma hos Ulla-Britt och Bertil. Båda somnade lugnt men kanske av lite olika anledningar.

                                                       *

Det hade nu blivit tid för den stora skattskrivningen. Bertil och Ulla-Britt hade båda löst tunnelbanebiljett på blå linje för att företa den strapatsrika resan till Rinkeby. Sent på kvällen gick de nu runt i Rinkeby centrum, Bertil i sina blå snickarbrallor och Ulla-Britt med magen i vädret och försökte skaffa sig natthärbärge. Pizzerian var stängd och en bokstav blinkade oroligt i den ärggröna neonskylten som hängde på den risiga fasaden. De försökte med pressbyrån men ingen av speldårarna där inne ville ge dem plats. De såg att Ulla-Britt var långt framskriden i sin grossess, och ville inte riskera att bli stående där mitt i natten och behöva agera barnmorska. Ulla-Britt och Bertil gick förbi den turkiska möbelaffären och såg längtande in genom skyltfönstret på de svulstiga fåtöljerna och sängar som säkert var tre meter breda och hade förgyllda sängstolpar. Allt var så stort, det hade räckt med en av kuddarna i soffan för att husera hela familjen över natten. Till sist kom de fram till den lilla cykelaffären, Jörgens Cykel och Pump, där Bertil med stor skicklighet forcerade låset och bröt sig in. De hittade två filtar att breda ut på två liggande cyklar, en Crescent och en Rex där den senare hade Torpedo-nav och var röd. Här lade de sig för att få vila. Värkarna kom igång framåt två på natten. Bertil for upp som ett skott och började leta efter sånt man behöver för att vara behjälplig vid en förlossning. Bertil visste inte mycket i frågan, utan försökte göra sitt allra bästa. Till hands fanns två innerslangar, 24 tum, varav den ena hade två lagningar nära ventilen, en röd oljekanna, några linnetrasor och en pump i rostfritt stål. Inte mycket för världen men i Bertils händer kom allt väl till pass.

                                                     *

Vid tretiden hörde Bertil ett oväsen utanför cykelaffären, och tänkte att det kanske var Gud som ville vara med och hjälpa till den sista delen av förlossningen. Men utanför stod tre bedagade figurer på vingliga ben, svartklädda, skitiga och rätt fulla.

- Ere här? frågade han med läderbrallorna och taximössan.
- Hur gåre? tillade den andre mer Freddie-Mercury-lookalajken med svettig undertröja, medan den tredje med störtkrukan på huvudet bara stod och flinade. Bertil hyssjade ned dem.
- Tyst, för fan. Ulla-Britt ligger ju och föder.
- De e ju därför vi e här. Det e ju frälsaren som föds, eller hur? Vi e här me lite gåvor. Respekt liksom.
- Jaha, ja tackar då.
- Här får ni. Min bästa brajpipa, skrapa av insidan lite bara så får du en juste holk, ett par knogjärn och ett helrör Explorer. Till den enfödde. Bertil tog emot gåvorna under tystnad. Nåt stort var det ju bara detta att de stod bredvid varandra utan att slå ihjäl varandra, eller skjuta av någon knäskålarna. När de vände ryggen till för att slå sig ner mittemot cykelaffären såg Bertil emblemen på jackorna. Tänk att både HA, OG och Bandidos var där på samma gång. Sannerligen ett tecken från Gud, tänkte Bertil.

Förlossningen tog sina modiga timmar, men till sist föddes barnet med hjälp av ett rejält sadeltryck mot ryggen på Ulla-Britt och sen cykelpumpen som han fäste vid huvudet och sög ut barnet på filten. Även om den inte var lika effektiv som en riktig sugklocka pumpade han upp ett rejält tryck i den. Han lirkade in pekfingret i mellanrummet mellan barnets axel och själva Ulla-Britt, tryckte till och plötsligt gled bara Frälsaren ut på filten. Han skrubbade av barnets kroppsfett på trasorna, som hade en omistlig doft av olja. Och trots att den gamla cykelaffären luktade smuts och gammalt mögel strålade ändå stjärnorna ikapp just denna natt.
Bertil kände sig högtidlig, för inatt var en frälsare född. Bertil löste upp de små tygtrasorna runt barnets liv, lyfte barnet upp mot taket och förkunnade stolt och högtidligt att ”ditt barn är även mitt”.

- Se Ulla-Britt. Inatt är en frälsare född.

Ulla-Britt kasade upp överkroppen mot framhjulet på cykelbädden och blickade med förvåning upp mot barnet.

- Men vad i helvete, Bertil. Det blev ju en flicka!

                                                     @