Den där doften av nyfallet regn i skogen,
Den saknas mig.
Likaså ljudet av bilar som kör på blöta asfaltsvägar.
Här sitter jag själv,
i ett litet rum på Freak Street i Kathmandu och längtar till Norrland.

Jag vill åt tystnaden bara sinnet kan skapa
i just DEN sekunden,
sekunden när man inser hur ensam man är i världen.

Ensamheten i en övergiven landsväg är den vackraste.
Det är min regnbåge som leder mig fram till skatten;
En hög av plåthinkar, fyllda med blickar.

Världens högsta bergskedja är min granne.
Det hade varit så mycket trevligare om det var du,

vem du nu än är.