Oskuldens vagga och skuldens kista, är livets och
dödens första och sista boningar, däri oskulden
skönhet ger och livets hårda lag den förför till ett
biologiskt förfall .Denna groteska naturlag är en grav
med händer som vill dra ner allt levande, så fort som
möjligt, och konsekvenserna av denna lag får Dantes
Divina comedia att blekna vid en kort eller långdragen
jämförelse, och ständig flykt vänjer oss omedvetet att
tygla vår hets, som okända och kända begär vakar på
oss,varav förfallet följer på vår barndom och kärlekens
och fridens band som barnsjukdomar med tiden blir
botade. Det oskuldsfulla är det mest attraktiva, allt där-
utöver betraktas som snusk, och det vi älskar hos barn
är det vi själva inte längre kan vara, och däremellan
anar vi oskuldens omöjlighet,samtidigt som vi förbannar
djävulens grepp om oss, och det är inte långt till para-
diset och alltid kortare gångstig till helvetet, så har man
väl tagit det första steget undkommer man inte det sista.
Som ett barn på nytt,gör en volt utan att störa, förlåt oss
som i bojor traskar här genom livets vaggsång,orörda för
lidelse,liksom de livsförnekande livsförskräckta och döds-
förskräckta all oskulds namn bär. Men åt ni av äpplet ?
blev ni stungen av ormen ? och åt ni för mycket av kun-
skapens träd ? visst var det spännande och gott och nu
när du fått smak för det kan du inte sluta och vill bara ha
mer,för kunskapens universum är en outsinlig källa.
II
Kan inte se någon renodlad kärlek hos de unga vackra
flickorna längre,endast lystnaden i deras rådjursögon,som
förvandlar dem från barn till flicka och kvinna till att slut-
ligen bli en gumma med en örnnäsa som ser sin egen
flydda ungdom i sitt eget barn och på dess bekostnad vill
rena sig genom det. Barnen ska hon förgifta enligt gamla
seders trolldomssoppa, sedan alla dina svagheter är beprö-
vade,och likt en vibration på ett spindelnät du utbjuder för
den hora du bjudit mänskligheten att föröka, och endast
skalen finns kvar bland likar som vandra själlösa för den
lockande skönhet som himmel och helvete jorden omslöt i
den snurra som barn ej kan tolka, den bläckfisk som kring
dig omslöt-moder ocean !
Med samvetet som med dig i graven följer, förledd som
Adam i paradisets lustgård,och till Eva utan fikonlöv,sprang
dessa verser fram,lika hastigt som äpplet svaldes.
Sten Wiking