Jag läste nånstans: "Tänk efter vad ett leende betyder för dig."

- ett tips för att le mer åt främligar...jo, fin tanke och visst japp jag storflinar som oftast och får ofta lika tokiga flin tillbaka - hm, det tipset är jag nog för skadad (läs; ohärdad) för att använda mig av så där på djupet 'troende' även om ytans medspel är till fördel för sociala stämningar, så vid närmare möten skulle det tipset få mig att se lagom arg ut. Vem hånflinar medvetet en annan människa i synen(?), kan man undra också.

Menmen, bortser man från eftertanken så ler jag gärna stort... Allt för helheten!
Alla är vi olika, och hyllar det unika. Lika förbenat går vi omkring och tror att vi är lika. Hur smart är det? Vi ÄR grottisar! Men.. le en smul bara ändå. Alltid gör det nån lycklig oavsett vad ni har för betydelse själva. Det märks väl när det finns andra betydelser... Jodå. Bra att förbereda sig på olika svar. Som sagt;
Alla har inte samma tolkningar av fysiska uttryck, heller.. liksom mentala och abstrakta skiljer sig. Är det konstigt? Språk som språk... Eller talar vi Världiska nu? Socialt allmängilitgt alltså. Pytt på pinnar byggda av Norm.

Le åt en misstänksam hund får ni se... Vi ÄR grottisar. När ska det gå in i folk? Har ingen läst Jean M. Auel här på klotet?
Eller..
"..okey, det är ju bara sagor det där med språk..och sånt dravel...... blahaa. Som om man måste språkas."
Har då den som ifrågasätter det verkligen haft den äran att få bli utan språk nån gång, eller haft språket men inte mottagaren, undrar jag.

[5-10% betydelse-värde i ett ord, och 40% i kroppsuttryck - jag kör på resten så klart. Verkar mer troligt som giltig betydelse-förklaring; 50+% för de mindre påtagliga hm.. ut-/intryckstolkningarna.]
Vadå ord.. vadå kroppsspråk - Så klart man kör med övertid i text. Bara att omforma textmassans betydelse och storlek dividerat med 0.06 så har ni storleken på Min betydelse av det jag menar här.

Simpelt! Det brukar gå flera tåg på samma räls.. också. Hur svårt ska det vara att kliva över egna trösklar? Ah okey, man kör hyrt. Ensam.. mm, jojo.

Toleransen av det icke tolererbara, brukar visa sig vara icke tolererat. Men.. 
det går på nåt sätt ändå bra att kalla det för tolerans?

Hur en särskiljande hjärna - grundbehovet för överlevnad - än vrider sig, har den alltid sig själv som referens och därmed är alltid minst ett leende

lika med ett hot
på grund av spegelverkan inom sig själv. 
Vi ser inte frivilligt in i 'ögat' och kan inte heller pga en enda enkel sak:

Gula Fläcken. Blinda är vi födda och blinda ska vi gå. Annars finns ingen vits med att vara här, enligt mig.

Överbevisa mig annat och jag ska le åt vad som än ställs framför. Dock blundande.
Hur smart är det?

*plockar upp påken och går vidare med en önskan om mer genuin glädje*

Le från märg och ut ur natt
Le på riktigt - Riktigt
Le för givandets natur för att
Leendet är viktigt.

*

le som gåva för då va
kan man liksom lova att gåvan är given som så va
utan väntan på leende

och Gå ba' leende!

åhå så de får de' ba?

åh Ja för leende är Ge de'

bara Le

*

och rätt var det är hojtar nån:

Va' fan flinar du åt?
och du vet att där finns mångsidiga seenden på leenden

*