När morgonkylans blekgrå gryning stoppar
den sista sömnens yra överflöd
av fåfäng önskedröm, som febrigt ljöd
i ofrivilligt sömndrycksdruckna kroppar,

då störtar drömmen som ett eldregns droppar
mot vintergräs, som övertäcks av spröd
och livlös aska - eller nyfödd glöd
där hettan kysser liv i nya knoppar.

I efterklangen blir den dröm som brast
ett kastat ankare - eller en mast
som fångar nya vindar i sitt segel.

Nu väntar svårväckt själ i gryningsdis
och hoppas på den svaga lilla bris
som ska bekräfta denna drömda regel.