det finns en sång
utan ord
man får sjunga
som man vill

det är din duett
ditt eget ackompanjemang
i natten
vid stearinljuset
på bordet
där du slocknat

trött dirigent
mycket trött

det sista du mindes
var att den här sången
ska ingen ta ifrån mig

det ristar du med nageln
i det utrunna ljuset