Jag är inte en trevlig kille. Har aldrig varit det. Kommer aldrig att bli det. Så är det bara. Det handlar om motivation, skulle jag tro. För om jag verkligen hade velat så hade jag kunnat vara lite mer hänsynsfull mot andra. Visat intresse. Men det vill jag inte. Jag känner inget behov av att andra ska älska mig och har sällan sett något eller någon som varit värd att älska. Förutom katter. Helst, om det bara hade fungerat, så hade jag velat att alla bara skulle lämna mig ifred. Men sen så kommer det någon – återigen – som försöker bryta sig igenom… Och jag kan inte motstå frestelsen.