Så stod hon där framför honom. Som en ängel stod hon där framför honom och förblindade honom med sin skönhet. Ögonen lyste i mörkret och hennes blick fick varje muskel i kroppen att darra. Det ljusa håret letade sig ned längs ryggen och den ljumma vinden fick det att lätta, att sväva. Kraften av vågornas slag mot stranden tillsammans med måsarnas avlägsna sång var de enda ljud han kunde höra och han lät stjärnhimlen rama in hennes väsen, hennes uppenbarelse när den gåtfulla månen tog formen av en gloria över hennes huvud. Hon log. Klänningen smekte de långa, slanka benen då hon började gå och på fötterna bar hon ett par beiga sandaler som sjönk ned en bit i sanden för varje steg.

Hon höll en blomma i sin ena hand, en späd blomma med rosa blad.