Hjärtlösa själar i slummens hemska vrån & hörn.
Ett spel mellan liv & död verkar vara det tuffaste lagda kortet på bordet.
Att inte äns få välja vatten eller föda, delas det istället ut flera hinkar med hat & förstörelse.

Min vardag känns så obetydlig jämfört med förorternas tomma händer.
De är bara en bricka i spelet.
En bricka som smutsas ner & ges bort.
Omvärldens nedsmutsning & makt väljer ut de högsta korten & vinner alltid.
Förorternas 2:a på livets skala & i-landet plockar 3 femmor & två damer
& slaget om en rikare värld åt alla är förlorad, för inget slår en kåk!

Världen vibrerar lite lätt när mina tårar bildar hav av förskräckelser , skam & ett rop på hjälp åt de stumma & döva utan talan.
När ska U:ets land få stå i centrum?
I nutidens form sägs det att allting har sin tid.
Men slummen har snart ingen tid alls.
För i slummens fattigstugor är tid bara en illusion!