Hon var en fryst blomma
Minsta ting gav henne sprickor
Hon var klädd av den bristande frosten
Såg ensamheten i varje spegelbild
Sökte den gröna vår
Men när hjärtat sakta växter
Utan något som fyller rum
Så har tårar henne följt sedan han försvann

Hon var en gång så levande
Innan någon vände sig bort
Sprickor har följt henne längre än någon minns
Men när ångest sakta växer
Ser skepnader i varje tår
Hon sa att allt blir bättre
Tiden läker sår och sånt
Men tårar har henne följt till evig ro