innesluts i handlingsförlamning
rullas in i gladpack

sinnet rör sig i kosmiska svärer
medans kroppen är fast i ett apatiliknande tillstånd
tanken o vetandet går olika vägar
och tycks krocka okontrollerat oväntat
överraskande, chockerande

kreativt försöker mitt jag hitta en lösning
skapar vägar, stunder, visioner
att dämpa panikutbrotten
att bara stå ut
så länge
tills vad undrar jag

det är då jag grips som av djävulens hand
i ett järngrepp av hopplöshet o värdelöshetskänslor
kastas omkull varje gång jag tycks finna en lösning
eller en ljusglimt på vägen

ett ord, en text
det ser så bra ut
det blir så vackert
och det är så smärtsamt

är det värt det
är det så här det är
ska vara, kommer att bli
är jag melankoli