Jag bor granne med två fiskare.
Men den ena verkar mest intresserad av att jaga sjöfågel.
Han anser att det finns mer näring i kött från en fågel, sork eller harpalt än i en fisk. Men nöden har ingen lag så ofta går det lika bra med något kvarlämnat as. Och i värsta fall kan man ju stjäla från någon som lyckats bättre. Så han är inte särskilt väl sedd i dessa trakter. Han har många fiender bland mindre fiskare, vilket framför allt märks när de fyllt sina reden med blivande fiskare.
Då utbrister ett mindre världskrig bland kobbar och skär.
Har förstått att det handlar om redskapen, som han dessvärre saknar.
Det brukar nämligen hända att sådana som han krokar fast sig i gammelgäddor och dras med ned i djupet. Klornas hullingar är tänkta att säkra bytet för att säkra både själva fångsten som flygtransporten till boet, men när bytet är stridbart och tungt har denna kraftfulla fiskare inte en chans att komma loss
och undvika drunkningsdöden.
Så det är förstås säkrare att sikta in sig på flygande föda, modell ejderungar. Gäller bara och hinna fram innan de tar skydd och försvinner under vattnet. Visserligen är det jobbigt att behöva vänta på att de ska dyka upp igen. Men det brukar inte ta så lång stund. De små kan ju inte hålla andan lika länge som de stora.
Den andra grannen är däremot helt inställd på att fiska och gör sig endast i undantagsfall besväret att jaga sjöfågel. Han är vida känd för sin skarpa blick och har till och med ett släktnamn som bär syn för sägen. Numera syns han inte till så ofta här ute. Kanske beror det på den andra grannens närvaro. Finns inte plats för två i detta snarlika revir. Vilket förstås uppskattas av såväl måsar, skator, kråkor, kajor som diverse sjöfågel. Vad fiskarna tycker vete fåglarna…

P.S. Herrar Havsörn och Fiskgjuse har läst detta lilla reportage och passar på att tacka för att de numera slipper få i sig en massa kemiska ogräsbekämpningsmedel och tungmetaller. De ber oss samtidigt att visa största möjliga hänsyn under häckningsperioden i april då äggen läggs. D.S.