Nu är den hemska men ändå underbara våren här.
Känslorna svämmar över alla bräddar, jag vet inte vad jag ska ta vägen.
Man vill ha lättare kläder, men har inte kropp för det.
Vill bara gå och gömma mig, i klädlager på lager.
Vill bara avsky allt det soliga, vackra vädret och alla solande, glada människor.
Samtidigt så älskar jag fågelsången tidigt på morgonen och solstrålen som letar sig in genom en persienn, solen som värmer ansiktet när jag står och väntar på bussen.
Jag blir liksom schizoid och tvehågsen, känner lycka och deppighet på en och samma gång. Våren är svår.