Då va jag här igen, helt ensam med mörkret i mi

Eller ensam är jag egentligen inte, det finns dom som är mig kära, dom som håller mig kär

Mitt mörker ingen nära kommer dock, min innersta vrede jag håller gömd
Lika bra är nog de, skrämmande för alla de tordes vara

Min sorg inom mig från mörkret spirar, får sin näring av mitt kommande psykiska förfall

Utan att tömma min sorg, urholka dess kraft skulle jag snart vara en skugga, vara ett monster i mig själv

Har ingen som kan lyssna på sorgen min, min sorgsna sång skulle skrämma bort dom jag håller kära

Här sitter jag igen o sjunger, viskandes min sorgsna sång for den enda som vågar lyssna
Sjunger min sorgsna sång för vinden som bär den bort, bär den bort och håller mig borta från ett vildsint fall