I spegeln har jag alltid utseendet emot mig

där byter verkligheten sida

Höger blir vänster och vänster blir höger

Men upp och ner tar den ingen hänsyn till

I spegeln konstaterar jag att gäddhäng, hamsterpåsar

hormonkuddar och kärlekshandtag står i centrum

Men det är ingen fara: Brösten kastar jag över axlarna

rynkorna tar jag bort genom att sätta en klädnypa i nacken!

Jag måste hela tiden se verkligheten i vitögat

och den är fan så svår att få syn på

Men jag har slutat att fly 

den kommer att hitta mig i alla fall

Och som vi alla vet är fotografier

inte det minsta äkta

Så jag är bara en illusion av verkligheten

med vilken jag skapar min egen privata lilla värld

Och spegeln, det är en plats utan plats

där ser jag mig som jag inte är

samtidigt som jag ser mig själv "där"

Som skeptisk amatörfysiker frågar jag mig: Varför då?