Hon föddes när påskliljorna blommade
Gavs namn efter det vackraste av italiens länder
Hennes fingrar så små som kottar
Hennes ögon som väldiga blå laguner
Sitt första ord sa’ hon en tidig maj
En vaggande skönhet som vassen
Vajande, vilse med vinden,
Var hon stjärnorna som inte tordes lysa
Som blott ett barn kan skratta, skrattade hon
Som blott barn kan sjunga, så sjöng hon
Medan hon nedför backarna rullade
I kullerbyttor
O, en morgon så vild och så vaken
Men gåtfull som natten, april kom
Hon andades mystik, orädd värme
Hennes andetag var som lägerelden
Som brinner så röd som blott höstens blad
Vid tretton års ålder blev hon sjuk
Vid fjorton, sorgset förälskad
Sängliggande pratade hon med fotografier
Och utanför fönstret slängde dom hattar
Vid femton när påskliljorna blommade igen
La’ dom henne på kyrkogården
Och hon begravdes med sitt hår i en fläta