Hon står på balkongen
lutad mot väggen
den svarta jackan
utbytt mot ett rött linne

när cigaretten släckts
stängs dörren
balkongen är tom

grönt te i min änglakopp

sopbilarnas rytmiska hydraulik
hörs om och om igen
soprum efter soprum

en ilsken telefonsignal
gång på gång
någonstans under mig

barnens glada skratt
hörs ända hit upp

i ett annat land
flyr andra barn just nu för sitt liv

på väggen gungar
en trädgårdsmästarinna
en gåva som färdats över oceanen

idag kanske jag
tar ner hans matskålar
till soprummet

eller kanske en annan dag

letar dörren in
anar en glänta till självet

från högtalaren hörs
”ensamheten är uppslukad av samheten
nu kommer en psalm
I himmelen, i himmelen där Herren Gud själv bor”

den psalm som sjöngs från läktaren
i den lilla byns kyrka
för många år sedan som tröst till oss

om tre dagar fyller du 42 år
någonstans
i en annan värld där ingen gråter mer

himlen mörknar över vår balkong
vinden är varm

vi tar hissen ner

ingen stretar bakom mig
eller stannar tvärt
ivrigt nosande

vinden är varm
och du går tillsammans med mig

© Eva Langrath 2014