Maran rider mig om natten
Hon vet min hemlighet
Och jag lämnar minimala lappar
Med mitt erkännande
Utanför din dörr.
Små förklaringar
som du aldrig kommer godta.

Jag ligger utspännd
snörd i varje lem på
en medeltida sträckbänk.
Och du låter kugghjulen knaka
med ryggen vänd mot mig.

Förlåt mig om jag sjunger
trots värken i bröstet och
Förlåt mig om jag inte kan
förlåta dig

Kölden biter mina kinder när du
kysser mig. Jag tror du suger ut min själ.
Och marken runt om dig är torr och kall
och hela sommaren tycks vara pausad.
Tiden har för länge sedan slutat bry sig
om oss. Vi förblir förtappade.