Jag sade: " Jag vill akta på vad
jag gör,
så att jag icke syndar med min
tunga;
jag vill akta på att tygla min
mun,
så länge den ogudaktige är
för mina ögon. "
3. Jag blev stum och tyst,
jag teg i min sorg;
men jag upprördes av smärta.
4. Mitt hjärta blev brinnande
i mitt bröst;
när jag begrundade, upptändes
en eld i mig;
jag talade med min tunga.
5. Herre, låt mig betänka,
att jag måste få en ände
och vad som är mina dagars
mått,
så att jag förstår, huru förgänglig
jag är.
6. Se, såsom en handsbredd har
du gjort mina dagars mått,
och min livslängd är som intet
inför dig;
fåfänglighet allenast äro alla
människor,
huru säkra de än står. Sela.
7. Såsom en drömbild allenast
gå de fram,
fåfänglighet allenast är deras
ävlan;
de samla tillhopa och veta
icke, vem som skall få det.
8. Och nu, vad bidar jag,
Herre?
Till dig står mitt hopp.
9. Befria mig från alla mina
överträdelser,
låt mig icke bliva till smälek
för dåren.
10. Jag tiger och upplåter
icke min mun;
ty det är du som har gjort
det.
11. Vänd av ifrån mig din
plåga;
för din hands aga försmäktar
jag.
12. Om du tuktar någon
med näpst för missgärningar,
så är det ute med hans
härlighet, såsom när mal
krossas.
Fåfänglighet allenast äro
alla människor. Sela.
13. Hör min bön, o Herre,
och lyssna till mitt rop,
tig icke vid mina tårar;
ty jag är en främling i ditt
hägn, en gäst såsom alla
mina fäder.
14. Vänd ifrån mig din blick,
så att jag får vederkvickas,
innan jag går hädan och
icke mer är till.