En barfotad sagofigur
soluppgångsdansar på daggvåt äng
i den där klänningen med tyll
du vet vilken jag pratar om
du kan mina klänningar bättre än mig
kjolen som står rakt ut när jag snurrar runt
armar sträckta mot himlen
försöker plocka ner det växande ljuset
göra en solskenskrans att ha i håret

du tror att du ser något vackert men
dimma och dåligt ljus döljer gåshud blåsor blåmärken
rispor på vaderna skrapsår på knäna påsar under ögonen

det är för fan svinkallt att dansa barfota i blött gräs