Du vet den där sommaren när du höll mig uppe med kyssar, kärleksfulla ord och omtänksamhet? De där hemskt varma månaderna när både hjärna och kropp fläkte ut sig i värmeslag och blev alldeles stillastående? Det var då jag skulle ha haft semester, levt loppan och samlat solenergi inför vintern, skrattat och hittat på roliga äventyr med dig och dottern. Jag höll väl skenet uppe lika bra som solen en ösregnig dag... Hur som helst så vill jag tacka dig. Tacka dig för att du trodde på mig och fick mig att le, för att du satte dig vid ratten och tog oss med lite varstans. Det blev en fin sommar trots allt, den där sommaren när du höll mig uppe och igång på min första semester på tretton år.

Nu längtar jag till hösten, med sköna, friska stormar och fantastiska färger. Med energi och nystartskänsla som gör att allt känns möjligt. Faktiskt börjar jag tro det nu, att allt är möjligt. Tack älskade vän, tack.