Jag ringde upp till himlen. Jag ville tala lite med dig. Men det tutade upptaget hela tiden och jag hade just tänkt lägga på, när det raspade till i luren och jag fick höra en röst som sa:

- Vi tar emot ditt samtal så fort vi kan.
- Du har.... nummer 9.697.352 i kön från landsnummer 0046.
- Uppskattad väntetid: resten av ditt liv.
Och efter en liten stund:
- Tack för att du väntar.

Rösten var mycket opersonlig, närmast syntetisk.

"Resten av mitt liv!"
Jag la på luren.

Ingen vet hur gammal jag blir.
Men jag saknar dig svårt, du lilla flicka. Jag hade som sagt velat prata med dig. Höra din röst. Ville bara veta hur du mår och om du är beredd att ta emot mig sen, när jag kommer.
Du kunde kanske fixa förtur för morfar där i kön vid Porten.