havet
andas



av ljus är
min gestaltmantel spänd


fylld med
intarsiapärlor


med regnbågsnektar



till vart öga
vilket möter





så är ögat i denna stund
i stunder


en öppnad skål
en kåsa vilken bjuder

törstande själar helandenektar




så upptar jag skuggor ävenså i min mantel
ty molnen skapar skuggkaskader

lyfter skuggorna ur gömslen
gömda inför skymningen



kanske bräckta
kanske spräckta



ser du
mina bräckta linjer


en droppe sötma en droppe sälta


visst är det så
att vi når varandra


därav alla dessa mina färgskalor
toner
noter


och noden rör vid mina händer
mina fingrar
är buketter


av knoppande ännu
kabbeleka


noden vaggar min iver att stiga
upp över bräddar


och träden doppar rötter
strandrötter i mig



dricker molndoft


visst
är det så

helt
visst


att vi når varandra