När regnet kom låg vi vakna.
Utemöblerna står i en sjö,
sa du.
Hur är det möjligt,
tänkte jag.
Men jag sa inget högt.
När himlen öppnade sig
höll du om mig.
Tätt intill, stilla
låg vi en trappa upp.
Våra källarlokaler vattenfylldes.
Men vi visste inget.
Vi lamslogs av regnet.

När översvämningen kom
väcktes vi av handlingskraft.
Vi reste oss
och tog varandras händer.
Vi sa gemensamt
att det inte får hända igen.
Därför röjde vi upp,
räknade förödelsens förluster,
mätte och köpte hyllor av metall.

Nästa gång regnet kom,
då grät jag.