en sorgens dag och mitt hjärta slår långsamt
jag tvingar mej själv att förstå, att inte hata
men jag biter ändå ihop käkarna och knyter handen i fickan
tills knogarna är benvita och iskalla

jag klär mej i svart men sträcker ändå på ryggen
håller huvudet högt och möter era hånfullt förnöjda blickar
vi kanske sörjer idag men ni kan aldrig krossa oss
vi har en glöd ni aldrig kan förstå

om det så ska krävas blod ska vi vinna denna kamp