sväljer silverpiller svarta,
som snö

tar mig ur psykofarmaka-
haket

klättrar långsamt upp på,
taket




känner en stöt, känner en

vind

jag känner alltid
vad jag vill




vänder mig om till min
förvåning

där står du, som aldrig
varit mig nådig


stänger viskande lådor,
medan du studerar
mina silverpiller



svarta som


guld



*