Dörren slog upp och fyllde med ljus
Det rum där han låg och svalt      
Nålen och skeden med remmen bredvid
Morpheus hade befallt.
Och det drog så förbannat kallt

Han reste sig sakta på nålstuckna ben
Han ville värma sin stelfrusna själ
Det drog ifrån fönstret men ljuset sa kom
Han behövde det innerligt väl
En orm hade stungit hans häl

Förförd i sin ungdom; kom ät av min frukt
Som ljuvligt på fälten står röd
En blomma så vacker, som han var en gång
Lika förföriskt och spröd
Nu skrumpnad till aska och död

Förbannat det avskum, de girigas skrå
Som planterar sånt gift i vår jord
Förbannad du också, ditt vidriga as
Som för sådan frukt till vårt bord
Du motsats till livets Ord.

Vår pojke i rummet nu stelna i skräck
och segna på knäna ner
Snälla nån hjälp mig, kom fräls mig i natt
Jag kan inte resa mig mer
Snälla nån, hjälp mig, jag ber

Han sneglar mot fönstret, fem trappor upp
Han vill göra en enkel sorti
Det vore så lätt blott tre steg och ett hopp
Sedan är allting förbi
Sen är jag äntligen fri

Men ljuset från dörren sken starkare klart
Och pojken nu hejdade sig

”Du är helt förlåten” ljöd smekande röst

Förstå att jag älskar dig

Dags nu att följa med Mig