Du är Mig till Leda

- En elegie -

Var snäll och inte rör mig
Jag är nyfödd denna kväll
Var snäll och inte stör mig
På bordet glaset ställ

Häll intet i min kanna
Skriv inget nytt traktat
Här kan du inte stanna
Jag är utled på allt prat

Födseln är en plåga
Min hud är ny och öm
Så flämtande min låga
Så svältfödd på beröm

Men, till intet lär det båta,
att klänga kvar vid dig
Det finns inget att förlåta
Var nu snäll och lämna mig

Till något, kanske ingen,
jag sen min kosa styr
Det är några av de tingen
som hjärnan städse bryr

Men du skall ej förmana,
min väg och sneda fot
Mitt mål kan du ej ana
Det bär dig visst emot

Vi klättrar på varandra,
och klockan slår väl tolv
Men ingen kan vi klandra -
Ditt tak, det är mitt golv

Vårt gnat är mig till leda
Din uppsyn likaså
Det ingen fröjd bereda,
att framför spegeln stå

Men vid mitt bord i natten
Du sitter stadigt kvar
Super brännvin såsom vatten
och minns den tid som var

-----------------------------------------------------

Nej, till glömskan jag dig viger,
sen kliver i den älv
Från vilken man sen stiger -

Helt fri ifrån sig själv

Gunnar Asp

Johan Tobias Sergel | Teckning 1700-talet
”Bellmans mårgon sup med smörgås i hand, trött och trumpen”.