Be mig ej om acceptans,
för den finns ju ingenstans.
Be mig ej att rätt förstå,
här uti min grunda vrå.
Be mig ej att sluta deppa,
vemodet i min själ att släppa.

Du är ju min samtalskontakt,
och har ej ens förstått det jag sagt.
Hur kan du vara lösningen,
på själva förlösningen?

Nej det ligger nog utanför din kunskapsbank,
att förhindra mitt liv från att sänkas i sank.
För problemet du ser är just det liv som jag lever,
beror kanske på det som jag här upplever.

Så främmande ter sig allt detta jag säger,
och är ej nått du läst på, hemska grejor.
All den kunskap du samlat i yrkets geschäft,
Får dig slutligen säga till mig
Ah håll käft!