Jag bor i bräckligt badkar, det enda jag har kvar, från tider spräckligt fyllda av minnen som jag har.
Det står där mäktigt präktigt. Majestätiskt men så bräckligt.
Som mina ungdomsdar, bara minnen finns det kvar.

Den smuts som samlats tar jag bort, med kemiskt medel går det fort.
För smuts det går att tvätta bort, med trasan får den sin eskort,
i sopnedkastets mörka boning finns ej nån ånger nån försoning.

Mitt jag i bräckligt badkar, så lugnt kan ligga kvar.