för vem ska man vara tapper

för katterna förstås

kanske lite för sig själv

fast ändå inte

det vore mycket bättre

att få ett snabbt slut på detta

som kallas för väntan

vänta på att allt ska bli värre

mer skämmigt för alla

att präriebranden i hjärnan

ska härja mer och mer

att minnet blir obefintligt

och så talförmågan

det blir att ljuda bää

och vifta och hoppas

att någon fattar

vad den gamla skrynkliga

jättebabyn vill

om det nu ligger något

bakom detta eviga påkallande

av andras hjälp och energi

nej för vem ska man

vara tapper när man ändå

i slutet belönas med dropp

för att kroppen inte själv

orkar ta upp någon näring

för att all eventuell släkt

och sjukhuspersonal

bara vill avsluta sitt case

och jag som ligger där

vill slippa fortsatt smärta

lidande tillkortakommanden

med allt som jag gillat

skriva dikter sjunga dansa

allt ska vara stängt

tills kroppen själv slocknar

efter ett långt långt lidande

i ett land som inte har

en barmhärtig dödshjälp

utan kräver vad jag vet

lång tid sängliggande

med en nål i armen

som tvingar in näring

i en kropp som för länge

länge sedan är tom

kanske inte ens själen

klarade av att bo där