Han hade druckit kaustiksoda,
i
sin ambition att dö,
för att tidigarelägga avgången.

I och för sig otroligt korkat,
om man ser till vilka alternativ som finns.

Han frätte sönder allt i magen,
och mer därtill.

Dagen innan han dog
hälsade vi på honom.

Och han log,
och såg lycklig ut!

Jag såg på honom,
att han visste,
att han äntligen hade lyckats,
att åka härifrån.

Tagit den absolut sista biljetten,
till den absolut sista resan.

Han väntade bara lugnt,
och leende på den sista avgången.

Han stod där ensam på hållplatsen 0ch log.

Han ville inte oroa oss.

Läkaren sade sedan,
när allt var över;

”Det händer ofta att de lever upp,
blir glada när de vet vad som komma skall."

”När de förstår att de lyckades köpa den absolut sista biljetten,
och att returresan obevekligt inte ingår”.

Jag vände mig bara om,
och gick rakt ut i kvällen.

För att fortsätta min egen resa.