Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

MÖTET

När han hu ändå skulle stanna på ett möte efter jobbet, tog hon på sej jackan för att gå en promenad.
Hon tog den vanliga stigen genom skogen,fåglarna sjöng och de var så vackert,koltrasten höll sin egen serenad.En bäck följde stigen en bit , det porlade mellan stenarna.
Hon brukade gå dit stigen gick ihop med två andra.När hon var där såg hon en kvinna lite längre bort, som var på väg mot samhället.Kanske gick även hon där och drömde,njöt av våren och stressade av från jobbet.
Denna gången bestämde hon sej för att gå lite längre än hon brukade.Hade skrivit en lapp och lagt på bordet,så han skule veta vart hon tagit vägen,om han kom hem tidigare.
Efter ett tag öppnade sej en vacker glänta, och borta i skogsbrynet såg hon en liten grå stuga.
Hon gick över en liten vildvuxen äng, fram till stugan.Hon knackade på försiktigt, men ingen svarade.Dörren var olåst,så hon gick in.Det var varmt därinne.
Bråkdelen av en sekund, tyckte hon sej förnimma en doft, som hon kände igen.
Utefter ena väggen stod en väggfast säng,i den två fällskinn,och en kudde , det var allt.
någon hade nyss eldat i den öppna spisen, sista glöden falnade just och muren var ännu varm och skön.
Hon tittade sej omkring, ett par stolar och ett bord fanns där.På bordet fanns en gammal emaljerad ljusstake,med en lite ljusstump i. Där fanns även en askkopp,i den ett par fimpar,och ett papper av halstabletten Vicks blå.
hon satt en stun och njöt av tystnaden, en liten råtta prasslade till i ett hörn.
Undrade vem som bott där,och att ingen rustat upp dett fina ställe,och vem som hade varit där och eldat.
Tänkte att hon kanske skulle gör en liten brasa, för det fanns tändstickor där. Nä, då kunde hon inte lämna elden, så det var bäst att inte.
Visste inte hur länge hon suttit där,när hon kom på att hon måste skynda sej hem.
Hon hade ju inte skrivit att hon skulle gå så långt.
Bilen stod i garaget, så mannen var redan hemma.
När hon öppnade dörren,tyckte hon sej känna igen en doft.
Hur var mötet i kväll då, och var ni alla där,undrade hon.
Tråkigt som vanligt, svarade han lite snbbt,och tittade bort,på samma gång som han tog papperet av en Vicks blå, som han hade i fickan.

 

M-L




Prosa av Maj-Lis VIP
Läst 309 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2014-10-17 11:12



Bookmark and Share


  Wolf Wallström
Jag blir lite nyfiken på hur detta slutade eller utvecklade sig.
2014-10-24

  Bibbi VIP
Fängslande verkligen.
2014-10-22

  Bibbi VIP
Grattis till placeringen!
2014-10-22

    ej medlem längre
En novell som fångade ens intresse direkt. Väldigt bra skrivet.
2014-10-22

  ResenärGenomLivet VIP
Bra skrivet...lätt att läsa...
2014-10-18

  Rozsi.kovacs

En bra novell
2014-10-18

  Lars Hedlin
Verkligen bar där vännen...TAck för att du delar denna med oss!
2014-10-17

  stig wikman
MYCKET BRA M-L.

Trots Vicks blå
blir man ertappad
ändå .

KRAM.
2014-10-17

  Marita Ohlquist VIP
Sanningens minut!
2014-10-17

  Ljusletaren
Underbar kort novell!!!!
/kram
2014-10-17
  > Nästa text
< Föregående

Maj-Lis
Maj-Lis VIP