Jag ligger i dina händer nu,
sprattlar med benen och skriker,
skriker av skräck blandat med glädje,
då mina tankar består av ovisshet

Dina fingertoppar kittlar mot fotsulorna,
mina fötter som liksom jag är naknare än förr,
en beröring som också den är tvetydig,
påfrestar samtidigt som den berusar mig av lycka

I dina varma händer ligger jag stabilt,
men ändå går mitt inre balansgång,
pendlar i ett försök att bestämma sig,
bestämma om det är rätt plats för att slå ro

Om dina händer och du är rätt för oss,
mitt hjärta av glas och jag,
redo att omfamna oss precis som vi är,
trots alla blottade ärr och skråmor