Det fick oss att känna oss unika; att väckas till trumpeter, hissa flaggan högt mot skyn, att gå i rader längs grusgångar, blanda cornflakes och välja dagsform på egen darrande hand. Redan klockan åtta steg första sopranstämman över skogen. Tall, gran, björk och hundratals hungriga små strupar för alltings lov; tron är för mig en sommaräng, med surrande småkryp i ljusgrön terräng.

Som en namnskylt på bröstet.
Som publicerad, nästan.