våra bokstävlar dansar runt våra sinnen
ställer till och rätar ut
de går i gåsmarsch
de faller fram som en berusad fårskock
de landar som kyssar
de letar sig in
i våra undre liv
de skapar förvirring
de tänder himlen
de visar ingen pardon
de ber om förlåtelse
för att de finns
men de kan inget annat
det är för sent för återvändo
de kan inte växla spår
de kan ingenting
ingenting
det är vi
i väntan
på oss själva

att bokstävlarna
ska synliggöras
på våra läppar