Tid, vekar vara det enda jag inte har gått om
Är då det enda egentligen jag kommer ha hela mitt liv

Man gör sitt bästa i att leva i den fysiska världen med jobb, vänner, familj och allt där till
Samtidigt ska man leva i den digitala världen, med spelande, cred, kommentarer, likes och allt där till

Det känns ibland som att springa uppför en rulltrappa som går nedåt, kommer inte fram, hinner inte, tiden räcker inte till

Egentligen ska jag kanske bara hoppa över räcket, till den vanliga trappan och gå dit jag vill, i min egen takt

Hoppa alla måsten. all strävan för det som ändå inte nås

Borde bara lämna rulltrappan och göra det man vill, medans tiden ännu är min

Förmodligen kommer jag nog fortsätta som innan, springa som en idiot uppför fel rulltrappa som inte vill vara still