Mitt bland sorgmoln och tårar sa du att jag var vacker.
Du läkte mitt brustna hjärta så jag slapp göra det själv.
Du höll min hand när det var kallt.
Gömde mina tårar i dina händer, lät mig försvinna i dina armar.
Du uppfyllde alla kraven för att vara perfekt, om perfekt nu fanns.

Och ja jag visste hela tiden att jag kunde få dig så lätt men ändå ville jag inte, för det handlade aldrig om dig.
Allt jag såg i dina ögon var han.

Jag krossade ditt hjärta i hopp om att läka mitt.
Hur fan kunde jag göra så?