Det skulle öppna den första dörren
och kasta om svart rockad
om du bara ville
måla rot med din sång

Inte för att du sjunger vackert
Men för att du lärt
Känner till
dunklet med sin satellit

försöker men det gör inte det
Som sjunger hellre än
reflekterat
Älskar strålkastarna

Det är van
Tuggar syra det eller tillbaka
Du kan
men ingen står ut dig

Grön umbra
Ett ro i ett ovisshet
När nyckeln föll från sångens kedja
låste in och av

Det håller för
syran verkar
och det är tur för du börjar
Lysa

och rot brinner upp
och ovisshet blir till dag
Och dag blir till nacke
och det smeker skymning

Det lärde det tycka om
skadlig färg
Nyheten i det förflutna
skapar ljuset

och rot