När katten lägger sig still och varm
i knät,mitt frusna,om kvällen.
Då hörs nåt´ynkligt vid stolens karm,
som pockar på genom gnällen.

Vår hund den vädjar med ögon blå
till husses känsla för djuren.
"De där me´katter som ej kan gå,
för fot,vid rast i naturen."

Men jyckar skäller vid minsta grand
och kissar helst på var stolpe.
"Att dom ska´vara nån´s högra hand."
Man kan ju undra hur folk e´.

När hunden tuktas och färdig vet,
"Att underdånigt lyd matten."
Då visar misse sin värdighet.
"För bäst hos män´skan är katten."