Stod och såg ned mot det blåa
lekte med tanken
att fötterna kunde nudda vid det
omslutas med tår och hälar
att det kunde röra vid mina vrister
skratta som en gud
sedan rispa mig mot en klippa
Inunder skulle jag se snäckor
ett regn av blod
Ovanför skulle det vara så blått
som det kan bli en sen eftermiddag

Det skulle vara nästan kväll
en skymning som lät sig anas
men trotsigt motstod min lust att se den

Eviga, längtansfyllda hjärta,
bedårande okändhet!



20/2 2011