du pratar i utandningar
kort och snabbt och koncist
som att hålla i en cigg och ta det där sista blosset, dra in hårt och andas ut fort
orden ramlar ur din mun men det gör ingenting, för det är så vackert när du har så mycket du vill säga men inte vet hur du ska hinna,
och ibland skrattar du till innan du hunnit klart och jag skrattar också trots att du inte kommit till poängen

du pratar stort
stora drömmar stora planer stora tankar
jag är rädd att det ska få mig att känna mig liten men det känns tvärtom

när du åker är det som om utandningarna tar slut
och jag vet inte längre vad jag vill få fram

mina vänner frågar hur jag mår och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. det ska ju vara bra nu, jag har ju lovat att det är bra nu
det är det inte

jag går på moln samtidigt som mina fötter väger bly. ena stunden ler jag som ett fån åt ett sms du skickat, nästa stund kommer klumpen i halsen utan att jag förstår varför, eller varifrån
jag vill inte att allt ska vara så svart eller vitt
men gråa himlar är ändå det mest depressiva tillstånd jag vet

när vi pratar i telefon berättar jag om tatueringen jag vill göra på låret och du säger att du saknar mina ben. min kropp hela mig. jag säger att jag har slängt det vassa i badrumsskåpet, det hamnade i soporna förra veckan, jag vill inte göra det fler gånger

säger att jag har hittat andra verktyg, andra sätt att hantera livet på. men jag vet inte om det är sant egentligen, kanske är det bara något jag hittar på, något jag vill tro på
livet gör fortfarande ont

ibland finner jag mig själv stirrandes in i en vägg eller ut i tomma luften. ser ingenting, hör ingenting. känner bara hur andningen är ansträngd och ångesten ligger som ett klot över bröstkorgen och tränger, trycker. och hjärtat slår så himla hårt samtidigt som det inte slår alls och det finns ingen bättre förklaring. jag får ingen luft

jag har alltid längtat bort men nu längtar jag tills du kommer hem. ville inte bli förlorad igen, ville inte tappa förståndet, men nu kan jag bara tänka på dina ögon dina händer dina lite snea tänder. ditt skratt


vi träffades i en utandning
fort och självklart


nu famlar jag efter luft efter ord efter värme efter något att hålla fast i

finner ingenting annat än längtan.