jag drar ju upp dig när du ramlar på dina egna skosnören, precis som att du drar upp mig när jag ligger och spyr i rännstenen,

det kanske har blivit lite mycket sånt för båda på senaste, men jag vet att du är min bästavän även om månen går sönder. jag vet att du sjunger så falskt du kan med mig på sundbybergstunnelbaneperrong kl 4 i gråt och blod och hårt på ett stengolv som ingen nånsin orkar resa sig ifrån.

jag vet att du ringer ida om jag måste måla någon svart av ånger, jag vet att du inte ringer mamma och påminner henne om hur dåligt jag mått, jag vet att du håller min hand så hårt du kan. jag vet att jag håller om din hals så länge jag kan.

om det blir min sista stund; tänderna utslagna mot en tom asfaltsväg där fest är runtomkring, där det glimmar i allas ögon när dom röker, där alla värmer varandra även fast man inte vet vad någon heter.
där blå månar och vita stränder finns att hitta runt hörnet, där lukten av lycka finns i förstora skor som man lånar för att gå iväg en stund. där.


om det blir min sista stund, så är jag lycklig.

jag säger för mig själv; scooby doo, vart är du?