Du har kommit till ett hus
vet att du skall förändra det

sätter handen på en hopvikt filt
undrar varför ingen har lagat kanten

böjer dig ned
hittar sprickan i soffan av trä

drar undan trasmattan
som inte dolde något utom
ett slitet, missfärgat golv

blåser bort dammet från fönsterbrädet
– nåja, försöker i alla fall –
betraktar dess ting

ett smutsigt askfat
ett troll av sten, med en snäcka på huvudet
en synål
ett trasigt gammalt flöte
en valnöt
och en sytråd

ser därefter
skåpet i hörnet
det är tomt
och dess yta är alldeles blank

Du borde göra något åt
sladden vid väggen

råkylan letar sig in i ditt hjärta
spindeln har dött i sitt nät
släpp ut dess själ, låt den vara

och låt den gulnade gardinen leva
i fönstret som du har öppnat

huset och tiden
vad har de lämnat
– en röst du inte kan höra
– en historia du inte kan känna

Du är i ett hus
där någon bodde
du kan inte skapa det
eller återskapa det

bara fylla det med den du är
och på så sätt
förändra det.



4/3 2007